I samband med att DN utsåg Förvaret till årets bästa svenska dokumentär fick regissören Anna Persson svara på tre frågor.
Varför ville ni göra ”Förvaret”?
– Vi ville visa att det finns platser i Sverige där människor är inlåsta i väntan på tvångsutvisning. Vi försökte skildra mötet mellan ”fånge” och ”vakt”. Jag tror att det berättar något om hur gränser mellan människor uppstår, säger Anna Persson.
Vilka reaktioner har ni mött?
– Filmen verkar ha fungerat som en spegel och visar ett Sverige i identitetskris som vacklar mellan humanitet och en rädsla för förändring. Många känner igen konflikten mellan känslor och regelverk. Jag upplever också att publiken har tagit människorna i filmen till sina hjärtan.
Hur har det fyra år långa arbetet med filmen påverkat dig?
– Det var väldigt svårt att vara så nära människor i djup kris utan att kunna förändra situationen. Allt blev väldigt existentiellt. Det har nog gett mig en ännu starkare drivkraft att kämpa för ett öppet samhälle. Just nu samlar vi kraft för nya projekt. Vi är intresserade av att undersöka vad gränser gör med våra själar och samhället, säger Anna Persson.
Text ur DN av Nicholas Wennö
Läs mer: Här är årets bästa svenska dokumentärer
